En av världens mest missbrukade typsnitt – Comic Sans. I designkretsar brukar de flesta vara eniga om att typsnittet inte bör användas, vissa säger att det är förbjudet att använda oavsett ändamål. Jag kan väl delvis hålla med om detta. För mig så har Comic Sans kommit att betyda påklistrade leenden och en röst som säger vi är din vän och vi bryr oss ”verkligen” om dig.
Men hur kommer det sig egentligen att ett typsnitt kommit att bli så kontroversiellt att det skrivs bloggar om det? Det är minst sagt ett laddat ämne.
En av anledningarna till att den fått sin negativa status är att den så länge använts i fel och för många olika sammanhang. Vilket i sin tur gjort den urlakad och obrukbar. Den togs först fram för att vara väldigt personlig och lätt att läsa. I början användes den främst i seriesammanhang, därav sitt namn. Men när myndigheter och statliga verksamheter, bland många andra, såg det som en chans att bli personliga förstördes snart charmen och ersattes istället med en känsla av opersonlighet. Dessutom är det många som tagit för vana att använda den i informativa och väldigt seriösa sammanhang vilket gör att den säger precis motsatsen. Ett exempel är varningstexter, som då känns mer som ett skämt än blodigt allvar.
Comic Sans är i sig ett ganska karaktäristiskt typsnitt vilket gör det lätt att känna igen. Därför finns det också mer faktorer kring typsnittet som betraktaren kan tröttna på. Och det är bland annat vad som hänt.
Det finns idag många sidor som berör ämnet Comic Sans och dess problematik. Många av dem ganska offensivt. Några som lyckats göra en bra och informativ site om det är comicsanscriminal.com. De gör ett försök till att upplysa den som missbrukar typsnittet och få denne att förstå varför man bör tänka om. En kul och snygg sida som ringar in sin uppgift på ett väldigt bra sätt.
…och nu för att göra en otroligt långsökt parallell…
Det finns ett pinsamt klipp med en japansk hockeyspelare som ska täcka sin egen målbur i ett försvarsspel. Men när han plötsligt får ett bra sidledspass från en motspelare glömmer han av att han är försvarare och sätter belåtet upp pucken i krysset. Han hinner till och med jubla en stund efter sitt mål innan han inser vad han gjort.
Detta kan tyckas vara en väldigt egendomlig och illustrativ parallell med användandet av ett typsnitt men det är lite samma sak. Det är synd om man nu lagt ner ett gediget arbete på något och sedan förstör det med ett sista felsteg. Ingen ser hur bra du dribblar eller åker skridskor, om du ändå gör självmål.
Så ta nu en stund till att lära dig använda detta typsnitt på rätt sätt (om du inte redan kunde det).
